är att livet rullar vidare oavsett om det varit en bra eller dålig dag. Ibland vaknar man och undrar hur man ska kunna ta sig igenom dagen, man är orolig eller kanske fruktansvärt trött. Men kvällen kommer och dagen har gått. Vad tar jag med mig av detta? De mornar som jag tänker att jag inte kommer att orka eller klara av dagen så tänker jag att ikväll kommer jag att gå och lägga mig i min sköna säng och då kan jag lägga denna dagen bakom mig.

Svårt är inte detsamma som omöjligt!

Varför har vi ett sådant behov av att synas? Inte alla förstås men många? Jag kommer på mig själv att tänka så fort jag är någonstans eller upplever något speciellt; måste lägga upp detta på Facebook eller Instagram eller båda två. Jag tar kort, flera kort. Fixar till kortet i en redigeringsapp så att det ser färgstarkare ut eller varmare på något sätt. Selfies fixar man till så att det är rätt vinkel och blir man inte nöjd så lägger man på ett filter för att dölja rynkor och andra blemmor. Så där ja, se va bra jag har det! Nu har jag suttit här vid havet och bara njutit. För att jag kan. Eller har jag det? Jag har lagt allt tid på att visa andra att jag njuter när jag i själva verket har lagt all tid på Facebook och Instagram.

Jag har idag lovat mig själv att njuta mer av stunden och vara där jag är.